Blodpudding med bacon, en hit?

Ja, vad säger ni? Är det en hit, eller är det en märklig maträtt?

Kan säga, att jag tycker att blodpudding med bacon och lingonsylt, är en av de godare, gamla hederliga, husmanskost.

blodpudding med bacon  på tallrik 27 april 2017.jpg

Egentligen, vill jag gärna ha riven vitkål, blandad med sylten, men har varit alltför glömsk varje gång med det. Så fick vi det i skolan och det är supergott.

Hemma, när jag var barn, så åt vi aldrig blodpudding. Och det fanns en god anledning till det.

När min mamma var liten, så hade man gris i hushållet. Vid ett tillfälle skulle man slakta, och det var en traumatisk händelse för lilla mamma. Hon skulle stå beredd för att vispa när blodet tappades ur grisen.

Nå, för att göra det värre. Man band en ståltråd runt grisens tryne, och släpade det stackars rädda djuret ut ur stian. Skrikandes i ångest, och ståltråden som skar in så den blev illa tilltygad. Sen var det slaktmask, och sen skulle mamma stå och vispa blodet som forsade, för att det inte skulle koagulera. Och doften av varmt blod gjorde inte saken bättre.

Mamma säger, att hon aldrig kommer att glömma den händelsen, och hon led så med grisen. Sen dess har hon aldrig ätit blodpudding. Klart att jag förstår henne. Vispa blod kan jag göra, men omtanken om att djuren ska ha det bra in i det sista, är ju det viktigaste av allt.

Jag har blod i frysen, för att testa att göra egen blodpudding. Eller också blir det blodpannkaka. Vi får se.

blodpudding med bacon 27 april 2017.jpg

Som vanligt tipsar jag om att steka så mycket som möjligt i ugnen. Så skönt att slippa en massa stänk och os. Och det blir lika gott ändå.

Gottigott önskar Liza

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s