Mmmmm,,,,, så står man där med slickepotten, och är alldeles själv.
Sockerkakorna står i ugnen. Bunken tom.
Nästan…..
För en bunke som precis har mixat en smet, för det måste alltid finnas lite kvar.
Det sitter i ryggmärgen liksom..
När man växte upp, hoppades man på en riklig rest,
När man hade barn själv, så visste man hur det var, och lämnade en generöst rest, för att smaska på.
Ja, så står jag nu här med slickepotten, och kan bestämma själv.
Lika gott som alltid, men mycket tråkigare.
Liza
Brända Pannkakan 