Robotdammsugare, BFF eller nåt

Jamen alltså…… robotdammsugaren. Att det dröjde innan jag köpte en är en gåta. Var jag rädd för konspirationsteorier om att kineserna kunde spionera på oss och kartlägga våra liv, via roboten?

Nä. Jag har ju hört talas om det det, men jag är ju ett uselt mål för spionage. En enkel personlig assistent och en snickare. Så det var ju uteslutet för oss att vara tveksamma inför det.

Men, det var ju likadant med de där ”blipen i affären. Tog evigheter för mig att skaffa en. Där stod jag med mina kassar i kö med nedplockade varor, som skulle plockas upp för att sedan plockas ner igen.

Varför?

Fattar inte det själv faktiskt. Men tro det eller ej, jag började genast använda scanner via telefonen på Coop när dom började med det! Jäsikens så snabb jag blev och kanske har jag blivit modigare. Och ge tusan i att tänka så mycket.

Nåväl. Vår robotdammsugare. Nej, den dammsuger inte lister och möbler. Men att starta upp den och få det snyggt på golven oftare är ju guld. Dessutom är den noga. Så just nu känner jag att det är en riktig vän.

Jag har paus i soffan, och raringen jobbar på…. Man blir ju rent av rörd 😭

I familjen har vi en hund och en (snart tre) katt/katter. Ett tryck på roboten och och allt hår och damm slukas. Nej, nej….. det här är inte reklam. Det är en bit av en livskvalitet.

Sådetså.

Liza i soffan med kaffemuggen